I Bujinkan Dojo Sundsvall belyser vi ofta under träningarna att man måste beakta både Omote- och Uraaspekterna av en situation eller teknik. I denna artikel ska vi dyka lite djupare i dessa två begrepp och diskutera vad de har för betydelse för oss idag, såväl i träning som i det vardagliga livet.
Det japanska konceptet om Omote och Ura används i många sammanhang och kräver lite närmare förklaring.
表 Omote – Sida som vetter utåt, den synliga sidan. Verbet 表す (Arawasu) betyder att synliggöra, att visa upp, att uttrycka, att representera.
裏 Ura – Sidan som vetter inåt, den dolda sidan. Ura används ofta i ord som indikerar en dubbel innebörd, som till exempel 裏切り者 (Ura Giri Mono, förrädare) eller 裏側 (Ura Gawa, den andra/ motsatta sidan).
I träningen möter vi ofta på tekniknamn med Ura och Omote, till exempel 表逆 (Omote Gyaku) eller裏逆 (Ura Gyaku) som finns med i träningen redan från första terminen. Namnen indikerar inte någon speciell riktning mer än ”utsida” och ”insida” men det är ofta svårt att tolka vilken insida som avses. Ofta används namnen för att belysa att om Omote-tekniken görs i en riktning så görs Ura-tekniken åt motsatt håll. Till detta kan termen 裏技 (Ura Waza) nämnas, som innebär en kontring på en viss teknik. Omote och Ura används alltså ofta för att indikera ett motsattsförhållande.
I ett mer filosofiskt perspektiv kan InYo (陰陽, japanska uttalet på Yin och Yang) nämnas, där In representerar verklighetens Omote-sida och Yo verklighetens Ura-sida. I Takagi Yoshin Ryu finns konceptet Koteki Ryuuda (虎的竜打) där tigern (虎) och draken (竜) symboliserar verklighetens två dimensioner vilka också kan beskrivas med termerna Omote och Ura.
Vad har det här för inverkan på träningen?
Vi tränar med två parallella ambitioner, två motsatta men samtidigt kompletterande synsätt som skulle kunna benämnas med termerna Omote och Ura.
Omote – Att träna och bli bättre på det som arten innehåller. Detta innebär att utveckla teknisk färdighet, fysisk rörlighet och mental styrka. Vi tränar beväpnade och obeväpnade självförsvarstekniker, styrketräning, kondition, statisk och dynamisk stretching etc, allt det som man enkelt kan föreställa sig att träningen innehåller.
Ura – Den dolda sidan, som kanske inte är lika uppenbar. Här tränar vi med grundtanken att om vår förmåga inte räcker till så måste vi på något sätt ändå kunna hitta en väg att överleva. Om vår teknik (som vi har tränat och utvecklat under omote-träningen) inte fungerar för att vår motståndare är bättre, starkare och snabbare, vad gör vi då? Om vi i vanliga fall styrketränar genom att göra armhävningar, hur kan vi då finna en väg runt problemet om vi har smärtor i axel/armbåge/handled? En person som sitter i rullstol, hur kan den lära sig försvara sig utifrån de begränsningar som det fysiska handikappet ger? När vi börjar bli gamla och inte kan generera samma styrka eller tekniska förmåga som i yngre dagar, hur ska vi då försvara oss?
Vi kan illustrera stycket ovan med ett exempel. I simning tränar man på olika simsätt, ofta med målet att kunna simma så långt/snabbt som möjligt. Om man åker finlandsfärja och ramlar överbord utanför Ålands kust så kommer man behöva den tekniska färdighet och styrka som man har tränat upp i simträningen för att kunna överleva, men det räcker inte. Man måste även kunna hantera en vattentemperatur som är kallare än man troligen är van vid, mental chock över att ha hamnat i en farlig situation som man inte har helt kontroll över, förstå att man kanske måste få av sig kläder/skor för att inte tyngas ner när man simmar för att orka, kunna navigera så att man simmar in mot land och inte ut mot öppet hav etc. I denna situation är det kanske inte den som kan simma 200m snabbast i simhallen (alltså den som är starkast på Omote-delen) som överlever utan den som har bäst balans mellan de olika delar som krävs för att klara alla svårigheter som situationen radar upp. Man måste alltså ha en viss del av Ura-sidan för att överleva, men om man totalt saknar Omote-sidan, dvs inte är simkunnig, så spelar det inte någon roll hur duktig man är på att läsa av situationen och förstå vad som krävs för att överleva.
Båda dessa sidor är nödvändiga för att vi ska kunna utvecklas på ett bra sätt, och vi lägger stor vikt i träningen på att hitta en balans mellan dessa båda synsätt. Det ena fungerar inte utan det andra; om vi bara fokuserar på att bli starka och tekniska så kanske vi den dagen vi verkligen måste kunna försvara oss saknar flexibilitet att anpassa oss om vi går på kryckor med gipsat ben. Om vi bara tränar på att tänka i nya banor och saknar grundläggande teknisk färdighet (se fliken träning här på sidan) så kommer vi sakna de nödvändiga verktygen att överleva även om vår attityd är flexibel nog att kunna anpassa sig till den nya situationen.
I likhet med många koncept från träningen är detta även applicerbart i ett större perspektiv. Som människor får vi aldrig sluta arbeta för att ändra på orättvisor och problem i samhället med de medel som står oss till buds, oavsett om de är ekonomiska, politiska, juridiska etc. Dock måste vi förstå att dessa ändringar inte kan ske omedelbart utan vi måste samtidigt dra upp strategier och bygga upp färdigheter för att hantera dessa hinder under tiden vi kämpar för att ändra situationen till det bättre. Detta är speciellt viktigt i en tid av terrordåd och händelser som till exempel stora flyktingströmmar, sjukdomsepedemier och naturkatastrofer som sätter inkörda sociala system ur spel.
Skrivet 2017-09-02
Petter Swedin
Instruktör Bujinkan Dojo Sundsvall